kärlek?
Jag och Pontus låg och prata om det där innan man blivit tillsammans, eller precis i början av förhållandet. Hur nervös man egentligen är, när man typ drar handen mot den andras hand och hur fort hjärtat börjar slå! Den känslan, vi kom fram till det att den känslan är verkligen underbar! Och efter ett tag i förhållandet så blir allt som vanligt igen. Men så får man egentligen inte tänka, för det ska vara "spännande" under hela förhållandet tycker jag. För det är inte direkt roligt när man inte känner att det är ngt utan att " nja, det är som vanligt"
För jag kan säga det att jag fortfarande blir nervös när jag åker till Pontus, eller när han kommer hem till mig. Känns fortfarande som jag är nykär, men det är jag egentligen inte men jag gillar faktiskt den känslan av att vara nervös!
& det är bra, för jag är nog så extremt kär i min Pontus så det går inte att beskriva egentligen, och mina känslor för honom blir bara starkare för varje ggn jag är med honom.
Men det är så jag tycker att man ska göra, får man den inställningen att det alltid är så att det inte är något "speciellt" med att hålla handen eller vad man nu gör. Då tycker jag att man egentligen får göra något åt det för det kan bli väldigt torrt. För risken kan ju bli då att man gör slut, eller vem vill vara med om en sådan sak när man egentligen kan göra något åt saken.
Visst alla har sina åsikter om denna meningen, men man är två i ett förhållande och då har man rätt att säga vad man tycker och tänker..
Det är samma sak som jag har hört av många kompisar, det med att killen/tjejen pratar(smsar,träffar ensam) med andra killar/tjejer. Att då dem tycker att det är väldigt obekvämt med att dem gör det. Visst, det är självklart att det inte är roligt när ens tjej/kille gör det. Jag är heller inte så förtjust i det. Men visst, det måste man även kunna acceptera, men om man nu är obekväm med det så måste man även säga till. För jag kan även hålla med om den meningen " Han/hon är tillsammans med mig, så varför ska han/hon "hålla" på med andra"
För jag kan säga det att jag fortfarande blir nervös när jag åker till Pontus, eller när han kommer hem till mig. Känns fortfarande som jag är nykär, men det är jag egentligen inte men jag gillar faktiskt den känslan av att vara nervös!
& det är bra, för jag är nog så extremt kär i min Pontus så det går inte att beskriva egentligen, och mina känslor för honom blir bara starkare för varje ggn jag är med honom.
Men det är så jag tycker att man ska göra, får man den inställningen att det alltid är så att det inte är något "speciellt" med att hålla handen eller vad man nu gör. Då tycker jag att man egentligen får göra något åt det för det kan bli väldigt torrt. För risken kan ju bli då att man gör slut, eller vem vill vara med om en sådan sak när man egentligen kan göra något åt saken.
Visst alla har sina åsikter om denna meningen, men man är två i ett förhållande och då har man rätt att säga vad man tycker och tänker..
Det är samma sak som jag har hört av många kompisar, det med att killen/tjejen pratar(smsar,träffar ensam) med andra killar/tjejer. Att då dem tycker att det är väldigt obekvämt med att dem gör det. Visst, det är självklart att det inte är roligt när ens tjej/kille gör det. Jag är heller inte så förtjust i det. Men visst, det måste man även kunna acceptera, men om man nu är obekväm med det så måste man även säga till. För jag kan även hålla med om den meningen " Han/hon är tillsammans med mig, så varför ska han/hon "hålla" på med andra"
Kommentarer
Trackback
